Betygsskalan A–F
Betyg i grundskolan anges med bokstäver från A till F. Skalan visar hur elevens kunskaper förhåller sig till de nivåer som anges i ämnets kunskapskrav. A–E är godkända betyg, medan F markerar att nivån för godkänt inte har uppnåtts. Om läraren saknar tillräckligt bedömningsunderlag kan ett streck användas i stället för ett betyg.
Vad bokstäverna betyder
Betygsskalan A–F har sex betygssteg. A är det högsta betyget och E det lägsta godkända; betygen A, B, C, D och E räknas alltså som godkända. F innebär att elevens kunskaper inte når upp till kunskapskraven för E. Bokstaven visar en samlad nivå i ämnet och ska inte läsas som ett poängtal eller en procentsats.
Kunskapskraven är formulerade för nivåerna E, C och A. E beskriver den grundläggande nivå som krävs för ett godkänt betyg. C motsvarar en högre nivå och A den högsta nivån i skalan. Beskrivningarna tar fasta på vad eleven kan visa i ämnet, exempelvis hur kunskaper används och hur utvecklade resonemangen är. Vilka konkreta kunskaper som bedöms varierar mellan ämnen.
Betygen D och B ligger mellan de tre nivåerna som har egna formulerade kunskapskrav: D placeras mellan E och C, medan B placeras mellan C och A. De gör det möjligt att ange en nivå som sammantaget ligger mellan två beskrivna steg. För att förstå vad bokstaven betyder i ett visst ämne behöver den därför läsas mot ämnets egna kunskapskrav, inte som en fristående etikett.
Streck och F
Ett streck (–) används när läraren saknar bedömningsunderlag för att sätta ett betyg. Det kan exempelvis bli aktuellt om en elev har varit frånvarande så mycket att läraren inte kan bedöma kunskaperna i ämnet. Strecket är inte ett betyg och visar därför inte att elevens kunskaper ligger på en viss nivå.
F är däremot ett betyg. Det används när läraren har underlag att bedöma elevens kunskaper, men bedömningen visar att nivån för E inte är uppnådd. Skillnaden handlar alltså om vad läraren kan bedöma: vid streck saknas tillräckligt underlag, medan F uttrycker en bedömd kunskapsnivå.
Från IG–MVG till A–F
Den nuvarande betygsskalan infördes 2011 och ersatte den tidigare skalan IG, G, VG och MVG. I den äldre skalan stod IG för icke godkänt, medan G, VG och MVG var godkända betyg. Övergången innebar att elevernas betyg i grundskolan därefter angavs med sex steg i stället för fyra.
En viktig skillnad är att den nya skalan ger fler betygssteg för att beskriva kunskapsnivåer. Det gör det möjligt att skilja tydligare mellan prestationer som tidigare kunde hamna på samma betygssteg. Skalan kopplades till nya ämnesplaner och kunskapskrav, så betygsbokstäverna ska förstås utifrån de krav som gäller för respektive ämne.
Kunskapskraven har uttryckliga beskrivningar för E, C och A. D används när elevens kunskaper sammantaget bedöms ligga mellan E- och C-nivån, och B när de ligger mellan C- och A-nivån. D och B är alltså mellanliggande betyg, inte beräkningar av ett medelvärde mellan två bokstäver eller resultatet av en fast poänggräns. Läraren bedömer elevens kunskaper i relation till ämnets krav.
Praktiskt är det mest användbart att se bokstaven som en sammanfattning av nivån och läsa den tillsammans med ämnets kunskapskrav.
När och hur betyg sätts
Betyg i grundskolan följer en bestämd tidsplan, men bedömningen bygger på vad eleven visar i undervisningen över tid. Det första betyget kommer i årskurs 6, och därefter sätts terminsbetyg fram till grundskolans slut. Läraren väger samman olika underlag och jämför elevens kunskaper med ämnets betygskriterier. För vårdnadshavare är det viktigt att känna till både när betygen sätts och vad skolan ansvarar för i bedömningsprocessen.
Första betyget i årskurs 6
Det första betyget i grundskolan sätts vid slutet av höstterminen i årskurs 6. Det gäller ämnen som eleven har fått undervisning i och visar vad läraren bedömer att eleven kan vid den tidpunkten. Betyget blir en del av elevens skolgång från och med årskurs 6; det är inte ett betyg på hela grundskolan.
Före skolåldern ges inga betyg i förskolan eller förskoleklassen. Där följer personalen barnens utveckling och lärande på andra sätt, men den bedömningen är inte ett skolbetyg. När eleven börjar årskurs 6 får vårdnadshavare därför för första gången terminsbetyg att ta del av.
Terminsbetyg och slutbetyg
Efter det första betyget får eleven terminsbetyg vid slutet av varje termin, både höst och vår, fram till och med årskurs 9. Ett terminsbetyg beskriver lärarens bedömning av elevens kunskaper vid just den terminens slut. Det kan förändras mellan terminerna när elevens kunnande utvecklas eller när läraren får fler underlag.
Slutbetyget sätts i slutet av vårterminen i årskurs 9 och sammanfattar elevens kunskaper när grundskolan avslutas. Det är slutbetyget som följer med eleven efter grundskolan. Det behöver inte vara en sammanräkning eller ett genomsnitt av tidigare terminsbetyg; läraren utgår från elevens kunskaper i slutet av årskurs 9 och det underlag som finns då.
Skillnaden är alltså både tidpunkten och funktionen: terminsbetygen visar bedömningen under pågående skolgång, medan slutbetyget utfärdas när grundskolan är avslutad.
Lärarens samlade bedömning
Läraren väger samman flera slags underlag och bedömer elevens kunskaper i förhållande till ämnets betygskriterier. Exempel på underlag är:
- Skriftliga arbeten, till exempel en text eller lösningar på matematikuppgifter, visar hur eleven använder ämneskunskaper och förklarar sina resonemang.
- Muntliga redovisningar och samtal i undervisningen kan visa hur eleven uttrycker kunskaper, använder ämnesspecifika begrepp och svarar på frågor.
- Praktiska uppgifter, laborationer och skapande arbete ger underlag för att bedöma hur eleven tillämpar kunskaper i handling.
- Prov och andra planerade uppgifter kan pröva särskilda delar av ämnet, men utgör bara en del av lärarens samlade underlag.
- Lärarens iakttagelser under lektioner och arbete över tid kan visa hur eleven tar sig an uppgifter och använder återkoppling.
Det är den undervisande läraren som ansvarar för betyget och gör en professionell helhetsbedömning. Underlagen ska kopplas till ämnets kriterier; ett betyg räknas inte fram genom att poäng från prov eller uppgifter bara läggs ihop och blir ett medelvärde. Läraren ska också beakta den information som finns om elevens kunnande när betyget sätts.
Ett betyg kan inte överklagas. Om det finns ett uppenbart fel kan betyget däremot rättas eller ändras när villkoren för det är uppfyllda. Vårdnadshavare kan rimligen be läraren förklara hur underlagen har kopplats till betygskriterierna och be skolan undersöka ett konkret, uppenbart fel.
Kunskapskrav och bedömning
Bedömningen i grundskolan jämför elevens visade kunskaper med mål och kriterier i ämnenas styrdokument. Kriterierna hjälper läraren att avgöra vilka kunskaper eleven visar och på vilken nivå. De är utformade för olika stadier och ämnen, inte som en enda checklista som passar alla uppgifter. Nationella prov bidrar med ett gemensamt bedömningsunderlag, men provresultatet behöver vägas samman med annan relevant information. I praktiken blir bedömningen därför en samlad analys av flera belägg för elevens kunnande.
Hur kunskapskraven är formulerade
Kunskapskrav är en vanlig benämning på de krav som beskriver vad elever förväntas kunna visa. I dagens styrdokument används bland annat uttrycken kriterier för bedömning av kunskaper och betygskriterier. Formuleringarna varierar mellan ämnen eftersom kunnande kan bestå av exempelvis att läsa, undersöka, resonera, skapa eller använda metoder. Krav finns för slutet av årskurs 3, 6 och 9, med en progression som speglar vad eleverna förväntas utveckla under grundskolan.
Verb anger ofta vilken handling eleven ska visa: att beskriva ett samband skiljer sig från att förklara det, och att använda en metod innebär något annat än att bara känna igen den. Kvalitativa uttryck preciserar hur kunnandet ska framträda. I vissa ämnen kan formuleringar som enkla, utvecklade och välutvecklade resonemang förekomma; andra kriterier beskriver exempelvis säkerhet, omfattning eller anpassning. Uttrycken måste läsas ihop med ämnets innehåll och hela kriteriet, inte tolkas som en fristående poängskala.
Vid bedömning använder läraren kriterierna som stöd för att tolka elevens arbeten och prestationer. En uppgift kan visa en del av kunnandet, medan en annan ger belägg för en annan förmåga, till exempel muntlig förklaring i stället för skriftlig redovisning. Lärandemål och kriterier hjälper till att tydliggöra vad som ska bedömas, men innebär inte att varje formulering måste motsvaras av en separat uppgift. För Betyg i grundskolan blir det centralt att se vilka kunskaper eleven faktiskt har visat i relation till relevanta kriterier, snarare än att räkna antal rätt eller samla in uppgifter utan koppling till ämnets innehåll.
Nationella prov och betygssättning
Resultat på nationella prov ska särskilt beaktas vid betygssättning. Det innebär att läraren ska ge provresultatet särskild betydelse i den samlade bedömningen, inte behandla det som en vanlig uppgift bland många utan särskild vikt. Samtidigt är provet ett underlag, inte ett automatiskt slutbetyg eller en beräkning där provpoäng direkt omvandlas till en bokstav. Läraren behöver bedöma vad provets olika delar visar i förhållande till ämnets kriterier och väga in annan relevant information om elevens kunnande.
Proven prövar utvalda delar av ämnet under bestämda former. De kan ge jämförbara belägg för exempelvis läsförståelse, problemlösning eller muntlig förmåga, men täcker inte nödvändigtvis varje innehåll och arbetssätt som ingår i undervisningen. Bedömningsmetoderna i klassrummet kan därför komplettera provet med arbeten, samtal, praktiska moment och observationer. Läraren ska bedöma kvaliteten i det eleven visar, inte göra ett mekaniskt genomsnitt av provpoäng och klassrumsuppgifter.
Att särskilt beakta resultatet betyder också att en tydlig skillnad mellan provresultat och övriga belägg behöver tas på allvar. Läraren kan behöva granska vilka förmågor provet faktiskt prövat, om eleven fått visa motsvarande kunnande vid andra tillfällen och om något särskilt påverkade provsituationen. Ett enskilt provsvar kan inte ensamt beskriva hela elevens kunnande, men resultatet får inte heller lämnas utan avseende när betyget bestäms.
Exempel på hur provresultat kan vägas in:
- En elev visar god kvalitet i läsförståelse på provet och i flera andra uppgifter; samstämmiga belägg ger en tydligare bild än provresultatet ensamt.
- En elev når en lägre nivå på en provdel, men visar motsvarande kunnande vid flera andra tillfällen; läraren granskar skillnaden innan bedömningen sammanfattas.
- En elev presterar starkt på provet men visar inte samma bredd i övriga relevanta arbeten; provet ersätter inte bedömning av ämnets samlade innehåll.
- En provdel prövar muntlig förmåga medan andra uppgifter främst är skriftliga; läraren väger in belägg från båda uttrycksformerna när de är relevanta.
- Flera provuppgifter visar samma kunskapsbrist som återkommer i undervisningen; det mönstret ger mer information än ett enstaka felaktigt svar.
Det finns ingen fast procentsats som gör att nationella prov ensamma styr betyget. I praktiken ska provet väga särskilt tungt som relevant underlag, samtidigt som läraren avgör vad helheten visar mot kriterierna. En rättvis bedömning bygger därför på att provresultat tas på allvar och sätts i relation till elevens övriga visade kunnande.
Betyg och vägen till gymnasiet
Betygen från grundskolan avgör om en elev är behörig att söka till ett nationellt gymnasieprogram. Behörigheten bygger på godkända betyg i vissa ämnen och ett minsta antal godkända ämnen totalt. Kraven skiljer sig mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program. För den som inte uppfyller dem finns introduktionsprogram som en möjlig väg vidare.
Behörighet till yrkesprogram
För att vara behörig till ett yrkesprogram behöver eleven ha godkänt betyg, minst E, i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik. Därutöver krävs godkänt betyg i minst fem andra ämnen. Det innebär minst åtta godkända ämnen sammanlagt, där de tre kärnämnena alltid måste ingå.
De fem övriga godkända ämnena kan vara olika ämnen från grundskolans undervisning. Det räcker alltså inte att ha åtta godkända betyg om ett av dem saknas i svenska eller svenska som andraspråk, engelska eller matematik. Samtidigt behöver de fem andra ämnena inte vara samma för alla sökande till yrkesprogram.
Skolverket anger dessa behörighetskrav för antagning till nationella yrkesprogram. Behörighet innebär att eleven får söka programmet, men den garanterar inte en plats. Om det finns fler behöriga sökande än platser kan urvalet påverkas av meritvärdet från grundskolan.
Behörighet till högskoleförberedande program
För behörighet till ett högskoleförberedande program krävs godkänt betyg, minst E, i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik. Eleven behöver dessutom godkänt betyg i minst nio andra ämnen. Kravet blir därmed minst tolv godkända ämnen totalt, inklusive de tre ämnen som alltid måste vara godkända.
Vilka nio ytterligare ämnen som räknas kan bero på vilket högskoleförberedande program eleven söker. För ekonomi-, humanistiska och samhällsvetenskapsprogrammen ska geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap ingå bland de nio ämnena. För naturvetenskaps- och teknikprogrammen ska biologi, fysik och kemi ingå. För estetiska programmet kan de nio ämnena väljas friare.
Skolverket beskriver dessa ämneskrav för behörighet till de nationella högskoleförberedande programmen. En elev behöver alltså kontrollera både det totala antalet godkända ämnen och de ämnen som krävs för det tänkta programmet. Ett tillräckligt antal betyg räcker inte om ett programbundet ämne saknar godkänt betyg.
Vad F betyder för behörigheten
Ett F betyder att ämnet inte räknas som godkänt vid prövningen av gymnasiebehörighet. Effekten beror på vilket ämne betyget gäller och hur många andra godkända ämnen eleven har. F i svenska eller svenska som andraspråk, engelska eller matematik innebär att ett grundläggande behörighetskrav saknas, även om eleven har många godkända betyg i andra ämnen.
F i ett annat ämne behöver däremot inte automatiskt stänga vägen till ett nationellt program. Det avgörande är om eleven fortfarande uppfyller programmets krav på övriga ämnen och, för vissa högskoleförberedande program, har godkänt i de särskilt angivna ämnena.
- På ett yrkesprogram kan ett F bland de övriga ämnena vägas upp av ett godkänt betyg i ett annat ämne, om kravet på fem övriga godkända betyg fortfarande uppfylls.
- På ett högskoleförberedande program räknas antalet godkända ämnen på motsvarande sätt, men eleven behöver nå nio övriga ämnen utöver de tre obligatoriska.
- Om F gäller ett ämne som måste ingå bland de nio för det valda programmet, räcker det inte att ha godkänt i nio andra ämnen utan just det ämnet.
- F i ett kärnämne kan inte kompenseras med fler godkända betyg i andra ämnen, eftersom svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik alltid krävs.
- Även när ett F inte hindrar behörighet kan betyget påverka meritvärdet, eftersom ett godkänt betyg ger poäng medan F inte bidrar till meritvärdet.
Elever som inte är behöriga till ett nationellt program kan i stället antas till ett introduktionsprogram. Programmen har olika inriktningar och kan ge möjlighet att läsa in ämnen eller förbereda sig för arbete eller fortsatta studier. Vilket alternativ som passar beror bland annat på elevens tidigare studier och mål.
Jämförelse av behörighetskrav
Båda programtyperna kräver godkänt i samma tre ämnen, men antalet övriga godkända ämnen skiljer sig. För högskoleförberedande program tillkommer också ämneskrav som varierar beroende på program.
| Programtyp | Alltid godkänt i | Övriga godkända ämnen | Minsta antal godkända ämnen |
|---|---|---|---|
| Yrkesprogram | Svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik | Minst 5 | 8 |
| Högskoleförberedande program | Svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik | Minst 9 | 12 |
| Högskoleförberedande program med särskilda ämneskrav | Svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik | Minst 9, inklusive ämnen som krävs för programmet | 12 |
Kontrollera först att de tre obligatoriska ämnena är godkända, räkna därefter övriga godkända ämnen och stäm av eventuella programbundna ämneskrav. Om behörigheten inte räcker kan ett introduktionsprogram vara nästa väg att undersöka.
Vanliga frågor om betyg
Här får du korta svar på vanliga frågor om betyg i grundskolan, från högsta betyg till rättelse av ett felaktigt beslut.
Vilket är högsta betyget i grundskolan?
A är det högsta betyget i grundskolan. Det ingår i betygsskalan A–F, där betygen uttrycks med bokstäver i stället för siffror. Ett A visar att elevens kunskaper motsvarar de högsta betygskriterierna i ämnet. Betyget gäller det enskilda ämnet och innebär inte automatiskt att eleven får A i andra ämnen.
Vad är ett godkänt betyg?
E är det lägsta godkända betyget i grundskolan. Det innebär att elevens kunskaper når upp till den lägsta godkända nivån enligt betygskriterierna för ämnet. Betygen A, B, C och D är också godkända, medan F är ett underkänt betyg. Bedömningen gäller varje ämne för sig.
Från vilken årskurs får man betyg?
Betyg sätts från årskurs 6 i grundskolan. Elever får alltså inga betyg i förskolan eller förskoleklass, som ligger före grundskolans årskurser. Från årskurs 6 får eleven betyg i skolämnena enligt de regler som gäller för grundskolan.
Kan man få ett betyg ändrat?
Ett betyg kan inte överklagas, men det kan rättas om det är uppenbart felaktigt. Det kan till exempel handla om ett skrivfel eller att ett betyg har registrerats fel. En rättelse är inte en ny bedömning enbart för att eleven eller vårdnadshavaren inte håller med om betyget. Kontakta skolan om du vill uppmärksamma ett möjligt fel.