Grundskolans uppbyggnad
Grundskolan i Sverige är en nioårig skolform med en gemensam nationell struktur. Undervisningen delas in i lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet, men skolor kan organisera grupper och arbetsdagar på olika sätt. Skollagen och skolförordningen anger ramarna, medan huvudman och rektor ansvarar för att verksamheten genomförs. Timplanens fördelning, skolämnena och elevens val påverkar hur undervisningen planeras under skolåren.
Lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet
Grundskolan omfattar nio år: lågstadiet i årskurs 1–3, mellanstadiet i årskurs 4–6 och högstadiet i årskurs 7–9. Elever börjar vanligtvis i årskurs 1 det kalenderår de fyller sju, vilket gör att åldersintervallen i tabellen är ungefärliga. En elevs födelsedatum och skolstart kan påverka den exakta åldern i en årskurs.
Stadieindelningen ger en gemensam struktur för planering och progression, men den avgör inte att alla skolor måste organisera undervisningen på samma sätt. Huvudmannen ansvarar för att utbildningen erbjuds enligt regelverket och rektorn leder och samordnar arbetet på skolenheten. Praktiskt kan undervisningen organiseras i årskursvisa klasser, arbetslag eller grupper som omfattar flera årskurser.
| Stadium | Årskurser | Typisk ålder | Typiska organisatoriska drag |
|---|---|---|---|
| Lågstadiet | 1–3 | Cirka 7–9 år | Undervisningen organiseras ofta nära den egna klassen och med återkommande kontakt med samma lärare. |
| Mellanstadiet | 4–6 | Cirka 10–12 år | Ämnesinnehållet breddas och undervisningen kan fördelas mellan flera lärare eller arbetslag. |
| Högstadiet | 7–9 | Cirka 13–15 år | Fler ämneslärare undervisar och eleverna möter oftare olika lärare under skoldagen. |
Årskurserna ger en fast nationell indelning, medan skolans organisation anpassas av rektor och huvudman. För eleven innebär stadiebyten ofta en gradvis förändring av arbetssätt och lärarkontakter.
Ämnen och timplan
Grundskolans ämnen omfattar bland annat svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, bild, musik, slöjd, idrott och hälsa samt hem- och konsumentkunskap. Naturorienterande ämnen är biologi, fysik och kemi, medan de samhällsorienterande ämnena är geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Teknik och språkval ingår också i skolans ämnesutbud.
Den nationella timplanen anger den garanterade undervisningstiden för ämnena och hur tiden fördelas mellan låg-, mellan- och högstadiet. Den stadieindelade timplanen gäller sedan den 1 juli 2018. Skolan planerar inom stadierna hur undervisningstiden ska läggas över läsåren, samtidigt som den behöver säkerställa att eleverna får den föreskrivna tiden. Timplanen är alltså en ram för planeringen, inte ett krav på att varje skola ska ha identiskt schema varje vecka.
Enligt Skolverket är den totala garanterade undervisningstiden i grundskolan 6 890 timmar. Tiden avser undervisning och är skild från raster och annan tid då eleverna vistas i skolan. Skollagen (2010:800) och skolförordningen (2011:185) reglerar skolans verksamhet och timplanen. Skolverket ger vägledning om de nationella bestämmelserna, medan huvudmannen ska se till att utbildningen har förutsättningar att följa dem och rektorn ansvarar för den lokala planeringen.
Den stadieindelade fördelningen ger utrymme att anpassa ämnenas tidsmässiga tyngdpunkt efter elevernas skolår, men ämnenas innehåll och undervisningens mål styrs också av nationella regler. En fungerande planering behöver därför både följa timplanens timmar och skapa en rimlig fördelning av undervisningen över läsåret.
Språkval och elevens val
Språkvalet blir aktuellt inför årskurs 6, då elever normalt kan börja läsa ett modernt språk. Skolan informerar om de alternativ som erbjuds och planerar undervisningen så att valet kan läggas in i elevens schema. Elevens val organiseras separat som ett utrymme för fördjupning eller breddning, utifrån skolans planering och tillgängliga undervisningsgrupper.
- Moderna språk börjar normalt i årskurs 6, och undervisningen fortsätter därefter enligt skolans planering genom de senare grundskoleåren.
- Eleven kan i stället för ett modernt språk välja extra undervisning i svenska, engelska eller matematik.
- Skolan samlar vanligtvis elever med samma val i undervisningsgrupper och lägger lektionerna i schemat för berörda årskurser.
- Elevens val kan användas för att fördjupa eller bredda kunskaper, och rektor organiserar alternativen utifrån skolans planering.
Valmöjligheterna behöver vägas mot skolans schema och gruppindelning, så elever får undervisning inom de alternativ som erbjuds. För eleven är det praktiskt att jämföra språkvalet med de ämnesalternativ som kan ge extra undervisningstid.
Läroplan, kursplaner och kunskapskrav
Läroplanen och kursplanerna anger vad undervisningen i grundskolan ska vila på och ge elever möjlighet att lära sig. De beskriver både skolans övergripande uppdrag och ämnenas innehåll, så att undervisningen får en gemensam riktning i hela landet. För Grundskola i Sverige är Lgr22 den nationella ramen, medan skolor och lärare planerar undervisningen utifrån elevernas behov och lokala förutsättningar. Kursplanernas delar hjälper till att knyta ihop ämnets mål, undervisningens innehåll och bedömningen av elevens kunskaper. Aktuell information om regelverket och dess formuleringar finns hos Skolverket.
Lgr22 som ram
Lgr22 gäller från den 1 juli 2022 och är grundskolans nationella läroplan. Den anger skolans värdegrund och uppdrag, övergripande mål och riktlinjer samt kursplaner för ämnena. Läroplanen fungerar som ram för undervisningen: den pekar ut gemensamma mål och riktning, medan kursplanerna konkretiserar vad elever ska få möta och utveckla i respektive ämne.
Regeringen beslutar om läroplanen. Skolverket tar fram underlag, publicerar styrdokument och ger stöd för hur de kan förstås och användas. Myndigheten följer också upp kunskapsresultat och utvecklingen i skolan på nationell nivå. Skolinspektionen granskar skolors verksamhet genom tillsyn och kvalitetsgranskning, vilket är en annan uppgift än att ta fram läroplanen.
Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs enligt de nationella bestämmelserna och för att skolorna får förutsättningar att följa dem. Rektorn leder det pedagogiska arbetet på skolenheten och ser till att den nationella ramen tillämpas lokalt. Lärare planerar och genomför undervisningen utifrån kursplanerna, elevernas förutsättningar och den undervisning som redan har genomförts. Lokala planeringar kan därför skilja sig åt, men får inte ersätta eller sätta de nationella målen åt sidan.
Lgr22 är alltså inte ett färdigt lektionsschema. Den ger gemensamma riktlinjer för skolans arbete och anger vad undervisningen ska sträva mot, samtidigt som lärare väljer arbetssätt och exempel som passar ämnet och elevgruppen. Om formuleringar eller föreskrifter ändras är Skolverkets aktuella version den säkraste utgångspunkten.
Kursplanens delar
Varje kursplan är uppbyggd av tre delar: syfte, centralt innehåll och kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier. De fyller olika funktioner men används tillsammans när undervisningen planeras och när läraren följer elevernas lärande. Ordet kunskapskrav används fortfarande ofta i vardagligt tal, men i Lgr22 är det de aktuella kriterierna i kursplanen som ska läsas.
Syftet beskriver varför ämnet ingår i utbildningen och vilka förmågor undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla. I svenska kan det exempelvis handla om att uttrycka sig i tal och skrift, läsa och tolka texter samt anpassa språket efter syfte och mottagare. Syftet hjälper läraren att hålla ihop undervisningen över tid och visar vilka ämnesförmågor olika arbetsområden ska bidra till.
Det centrala innehållet anger vilka kunskapsområden undervisningen ska behandla i olika årskurser eller stadier. I historia kan innehållet omfatta historiska förhållanden, förändringsprocesser och hur historia används. Uppräkningen är inte en färdig lektionsordning: läraren väljer exempel, arbetsformer och progression så att innehållet behandlas med hänsyn till kursplanens omfattning och elevernas tidigare kunskaper.
Kriterierna beskriver vad läraren ska använda som grund när elevens kunskaper bedöms vid angivna tidpunkter. För de yngre årskurserna finns kriterier för bedömning av kunskaper, medan betygskriterier används där betyg sätts. De ska läsas i relation till ämnets syfte och centrala innehåll, inte som en fristående checklista. En enskild uppgift visar bara en del av elevens kunnande; läraren behöver väga samman relevanta underlag från undervisningen.
I praktiken kan läraren först utgå från syftet när ett arbetsområde planeras, välja innehåll från den aktuella delen av kursplanen och därefter avgöra vilka elevprestationer som kan visa lärande. Ett arbetsområde om berättande kan till exempel kombinera läsning, samtal och eget skrivande i svenska. Kursplanens tre delar hjälper då till att hålla målen, aktiviteterna och bedömningen samman utan att göra varje lektion till ett betygstillfälle.
Kunskapskraven i årskurs 3, 6 och 9
Kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier är formulerade för slutet av årskurs 3, 6 och 9, men utformningen beror på årskurs och ämne. I Lgr22 har uttrycket kunskapskrav ersatts av de nuvarande benämningarna. För årskurs 3 finns kriterier för bedömning i vissa ämnen, medan betygskriterier används i årskurser där betyg sätts. Elever får alltså inte betyg i årskurs 3 enbart för att kursplanen innehåller kriterier för den årskursen.
Kriterierna beskriver kvaliteten på de kunskaper som eleven ska visa vid slutet av den aktuella årskursen. Formuleringarna tar avstamp i ämnets innehåll och kan handla om exempelvis hur väl eleven använder begrepp, genomför metoder, resonerar eller uttrycker sig. Vad som bedöms ser därför olika ut mellan ämnen; en prestation i matematik bedöms inte med samma ämnesspecifika uttryck som en muntlig framställning i svenska.
Läraren använder kriterierna tillsammans med kursplanens syfte och centrala innehåll för att tolka det eleven visar. Bedömningsunderlag kan komma från skriftliga arbeten, muntliga resonemang, praktiska uppgifter och andra relevanta aktiviteter i undervisningen. Det är lärarens samlade bedömning av elevens kunskaper i förhållande till ämnets kriterier som ligger till grund för betyg där betyg ska sättas. Ett enstaka provresultat är inte i sig hela bedömningen.
Kriterierna ger också stöd för uppföljning under läsåret. Läraren kan jämföra elevens visade kunskaper med de mål som gäller vid nästa avstämningspunkt och använda resultatet för att anpassa undervisningen. Huvudmannen och rektorn följer upp skolans utbildning på sina respektive ansvarsnivåer, men det är läraren som bedömer elevens ämneskunskaper. Kriterierna ska användas som stöd för en professionell och ämnesanknuten bedömning, inte som en mekanisk räkning av enskilda prestationer.
Elever och vårdnadshavare kan läsa i läroplanen om skolans uppdrag, mål och riktlinjer och i kursplanerna om ämnets syfte, centrala innehåll och aktuella bedömnings- eller betygskriterier. Skolverkets publicerade version visar vilka formuleringar som gäller när dokumenten läses.
Skolans ansvar och elevens rättigheter
En fungerande skolvardag bygger på tydlig ansvarsfördelning mellan huvudman, rektor och personal. Skollagen anger också att elever ska få inflytande över utbildningen och att skolan ska arbeta för trygghet och studiero. Reglerna gäller både kommunala skolor och fristående skolor, även om huvudmannen kan vara olika. I praktiken märks ansvaret i hur skolan organiserar undervisningen, hanterar synpunkter och agerar när ordningen störs.
Rektor och huvudman
Enligt 2 kap. 8 § skollagen ansvarar huvudmannen för att utbildningen genomförs i enlighet med lagar och andra föreskrifter. I en kommunal skola är kommunen huvudman; för en fristående skola är det den organisation som har godkänts att driva verksamheten. Huvudmannen ansvarar bland annat för att skolorna har förutsättningar att bedriva utbildning, följer gällande regler och arbetar systematiskt med att utveckla kvaliteten.
Rektorn leder och samordnar det pedagogiska arbetet på skolenheten enligt 2 kap. 9 §. I uppdraget ingår att organisera verksamheten och fördela resurser inom de ramar som huvudmannen beslutat. Rektorn fattar också beslut i frågor som enligt skollagen eller andra bestämmelser ligger på rektorsnivå. Lärarna ansvarar för undervisningens genomförande, medan rektorn ska skapa en organisation där undervisningen kan bedrivas enligt utbildningens mål.
Huvudmannens och rektorns ansvar hänger ihop men är inte utbytbart. Huvudmannen kan exempelvis följa upp hur skolans resurser används och om verksamheten uppfyller lagkraven, medan rektorn hanterar den dagliga ledningen och skolans interna organisation. Om en elev eller vårdnadshavare framför synpunkter ska huvudmannen ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål; rektor eller annan berörd personal kan behöva bidra med uppgifter från skolenheten.
Skolinspektionen granskar att skolor och huvudmän följer skollagen och andra regler. Tillsyn kan leda till krav på åtgärder, exempelvis ett föreläggande, om brister konstateras. I vardagen innebär ansvarsfördelningen att rektorn hanterar frågor nära undervisningen och att huvudmannen ansvarar för att brister på organisations- eller huvudmannanivå rättas till. En elev kan därför vända sig till skolan med en konkret fråga och, om den inte hanteras, använda huvudmannens klagomålsrutiner.
Elevers inflytande
Enligt skollagens kapitel 4 ska elever ha inflytande över sin utbildning. De ska fortlöpande uppmuntras att delta i arbetet med att utveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som berör dem. Inflytandet ska anpassas efter elevernas ålder och mognad, och eleverna ska kunna ta initiativ till frågor inom området.
Skolan kan ordna delaktighet genom återkommande möten och genom att låta elever bidra i undervisningens planering. Exempel på former är:
- Klassråd: Elever tar upp frågor om klassens arbetsmiljö och vardag, och kan föra förslag vidare till lärare eller elevråd.
- Elevråd: Representanter från klasserna samlar synpunkter och diskuterar gemensamma frågor med skolans personal eller rektor.
- Forum för samråd: Skolan ger elever möjlighet att möta företrädare för verksamheten och lämna synpunkter på frågor som berör utbildningen.
- Planering av undervisningen: Lärare kan låta elever påverka arbetssätt, exempel på uppgifter eller hur ett arbetsområde ska följas upp.
- Skolkonferens: En skola kan använda en sådan mötesform för dialog om skolfrågor, utan att namnet i sig innebär att formen är obligatorisk.
Det är skolan som ansvarar för att inflytandet får verklig betydelse och inte stannar vid att elever får lämna förslag. En lärare kan exempelvis redovisa vilka synpunkter som påverkat ett arbetsområde och förklara varför andra önskemål inte kunnat genomföras. Elevråd och klassråd ersätter inte varje elevs möjlighet att komma till tals, och formerna behöver fungera även för elever som inte företräds av ett råd.
Trygghet, studiero och ordningsregler
Skollagens kapitel 5 innehåller bestämmelser om trygghet och studiero. Enligt 5 kap. 3 § ska alla elever tillförsäkras en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet och undervisningen av studiero. Skolan ska arbeta förebyggande, reagera på störningar och se till att ordningsregler finns vid varje skolenhet. Rektorn beslutar om reglerna, som ska utarbetas, följas upp och vid behov ändras med elevernas medverkan.
Disciplinära åtgärder ska ha stöd i skollagen och användas för att skapa en fungerande skolmiljö, inte som bestraffning. Vilken åtgärd som kan användas beror på situationen och lagens villkor, bland annat elevens agerande och om en tillsägelse har hjälpt. Exempel på åtgärder är:
- Utvisning ur undervisningslokalen: En lärare kan visa ut en elev för återstoden av lektionen när eleven stör eller uppträder olämpligt och inte ändrar sig efter uppmaning.
- Kvarsittning: En elev kan få stanna kvar i skolan under högst en timme efter skoldagens slut eller infinna sig högst en timme före undervisningen.
- Skriftlig varning: Rektorn kan besluta om en skriftlig varning som klargör vilket beteende som behöver ändras och vilka följder fortsatt misskötsamhet kan få.
- Tillfällig placering: Rektorn kan under lagens förutsättningar placera eleven i en annan undervisningsgrupp eller på en annan skolenhet under en begränsad tid.
- Avstängning: Rektorn kan besluta om avstängning endast när skollagens särskilda villkor är uppfyllda; åtgärden är tidsbegränsad och får inte användas godtyckligt.
Skolan är skyldig att utreda uppgifter om kränkande behandling och vidta åtgärder för att förebygga att den fortsätter. Personal ska också agera när en situation hotar tryggheten eller undervisningens studiero. När en disciplinär åtgärd används behöver skolan följa lagens krav, dokumentera beslut där det krävs och informera berörda enligt gällande bestämmelser. Kroppslig bestraffning i den svenska skolan avskaffades 1958; disciplinära åtgärder i dag måste bygga på skollagen.
I praktiken kan elever och vårdnadshavare vända sig till läraren eller rektorn när en störning eller otrygg situation uppstår och be om besked om skolans åtgärder. Rektorn ansvarar för ordningsregler och beslut som ligger på rektorsnivå, medan huvudmannen ska se till att skolan följer reglerna och hanterar klagomål. Elever har rätt till inflytande och en trygg skolmiljö, och skolan ska ingripa med lagliga och proportionerliga åtgärder när dessa förutsättningar brister.
Betyg och övergången till gymnasiet
Betygen under grundskolans senare år visar hur elevens kunskaper motsvarar ämnenas betygskriterier och får betydelse när gymnasieplatser fördelas. De ger också underlag för att se vilka ämnen eleven behöver utveckla före skolans slut. I årskurs 9 sammanställs slutbetygen, som används vid ansökan till gymnasiet. Vilka utbildningar som är möjliga beror både på betygens meritvärde och på om eleven uppfyller behörighetskraven.
Betyg i årskurs 6–9
Betyg sätts från och med höstterminen i årskurs 6. Därefter får eleven terminsbetyg i de ämnen som ingår i undervisningen. I årskurs 6–8 sätts betyg vid höstterminens och vårterminens slut, och i årskurs 9 får eleven ett höstterminsbetyg innan slutbetyget utfärdas på vårterminen.
Läraren bedömer elevens visade kunskaper i förhållande till ämnets betygskriterier. Underlag kan hämtas från exempelvis muntliga redovisningar, skriftliga arbeten, praktiska uppgifter och prov. Bedömningen ska grundas på flera relevanta underlag över tid; ett enskilt prov avgör alltså inte ensamt betyget. Nationella prov kan ge ett viktigt stöd, men läraren väger samman provresultat med övriga kunskaper som eleven har visat.
Grundskolans betygsskala har sex steg: A, B, C, D, E och F. A–E är godkända betyg, medan F betyder att elevens kunskaper inte når upp till kraven för E. Om läraren saknar tillräckligt bedömningsunderlag, exempelvis på grund av frånvaro, kan ett streck användas i stället för ett betyg. Streck är inte ett betygssteg och räknas inte som ett godkänt resultat.
Terminsbetyget beskriver kunskaperna vid den aktuella tidpunkten och kan ändras när eleven lär sig mer. Slutbetyget i årskurs 9 sammanfattar kunskaperna när grundskolan avslutas och används vid ansökan till gymnasiet. Därför kan ett betyg i ett ämne ha direkt betydelse för både behörighet och konkurrensen om en utbildningsplats.
Slutbetyg och behörighet
Slutbetyget är elevens samlade betygsresultat när grundskolan avslutas. Det visar vilka ämnen eleven har fått godkänt i och ligger till grund för gymnasieantagningen. För att söka ett nationellt program krävs både godkända betyg i vissa ämnen och ett tillräckligt antal godkända ämnen totalt. Skolverkets behörighetsregler skiljer mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program.
För behörighet till ett yrkesprogram behöver eleven minst betyget E i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik samt i minst fem andra ämnen. Det innebär minst åtta godkända ämnen sammanlagt. De fem övriga ämnena kan väljas bland grundskolans ämnen, men de tre kärnämnena måste alltid vara godkända. Om något av dessa tre saknar E är eleven inte behörig till ett nationellt yrkesprogram, även om många andra ämnesbetyg är godkända.
För ett högskoleförberedande program krävs minst E i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik samt i minst nio andra ämnen, alltså minst tolv godkända ämnen totalt. För program inom ekonomi, humaniora och samhällsvetenskap ska de nio ämnena omfatta geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. För naturvetenskaps- och teknikprogrammen ska de omfatta biologi, fysik och kemi. För vissa andra högskoleförberedande program gäller inte samma särskilda ämneskombinationer.
Elever som inte uppfyller behörighetskraven kan söka ett introduktionsprogram i gymnasieskolan. Introduktionsprogrammen är till för elever som behöver komplettera sina grundskolekunskaper eller förbereda sig för fortsatta studier eller arbete. Utbildningen planeras utifrån elevens behov och kan innehålla grundskoleämnen som saknas för behörighet. Ett introduktionsprogram är inte ett nationellt program, men kan ge en väg vidare när eleven ännu inte har tillräckliga godkända betyg.
Gymnasieval
Gymnasievalet görs vanligtvis under årskurs 9, och elevens betyg påverkar vilka nationella program hen kan söka. Först behöver eleven kontrollera behörigheten till varje program; därefter spelar meritvärdet roll när fler behöriga sökande än det finns platser söker samma utbildning. Antagningsregler och ansökningsdatum hanteras regionalt, så den praktiska tidsplanen kan skilja sig mellan olika delar av landet.
Meritvärdet räknas genom att betygens poäng summeras. A ger 20 poäng, B 17,5, C 15, D 12,5 och E 10 poäng; F ger 0 poäng. Vanligen räknas de 16 bästa ämnesbetygen, och moderna språk kan i vissa fall räknas som ett sjuttonde ämne. Det högsta möjliga meritvärdet är då 340 poäng. Om flera sökande är behöriga till en utbildning används meritvärdet för att rangordna dem, och de med högst resultat erbjuds plats först.
Ansökan brukar innehålla flera val i den ordning eleven helst vill gå dem. Antagningen prövar valen enligt den regionala processen, och ett erbjudande om plats beror på både behörighet, meritvärde och tillgången på platser. Därför är det viktigt att skilja mellan att vara behörig till ett program och att faktiskt få en plats på just den skola eller utbildning som önskas.
Den som inte är behörig till ett nationellt program kan söka ett introduktionsprogram och få en studieplan som passar den egna situationen. Där kan eleven läsa in ämnen som saknas och arbeta mot fortsatta studier eller annan etablering. För att bli behörig till ett yrkesprogram måste eleven ha E i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik samt fem andra ämnen; för ett högskoleförberedande program krävs E i samma tre ämnen och nio andra ämnen.
Vanliga frågor om grundskolan
Här besvaras tre vanliga frågor om skolgångens längd, stadieindelningen och språkvalet i grundskolan.
Hur många år är grundskolan?
Grundskolan omfattar nio år och är indelad i årskurs 1–9. Eleverna går vanligtvis i lågstadiet i årskurs 1–3, mellanstadiet i årskurs 4–6 och högstadiet i årskurs 7–9. Skolgången börjar normalt det kalenderår barnet fyller sju och avslutas efter årskurs 9. Därefter kan eleven söka till gymnasieskolan, om behörighetskraven är uppfyllda.
Vad är skillnaden mellan låg-, mellan- och högstadiet?
Lågstadiet omfattar årskurs 1–3 och lägger stor vikt vid grundläggande läsning, skrivning och matematik, medan mellanstadiet i årskurs 4–6 breddar ämneskunskaperna och tränar eleverna i att arbeta mer självständigt. På högstadiet, årskurs 7–9, blir ämnesundervisningen ofta mer specialiserad och eleverna förbereds för fortsatt utbildning. Stadierna kan också skilja sig organisatoriskt: undervisningen kan ha olika lärare, scheman och arbetssätt beroende på skolans organisation.
Måste elever läsa moderna språk?
Nej, moderna språk är ett val och börjar normalt i årskurs 6. Elever som inte väljer ett modernt språk deltar i stället i ett alternativ inom språkvalet, exempelvis förstärkt undervisning i svenska eller engelska. Hur alternativet organiseras kan variera mellan skolor; vissa kan erbjuda matematik eller andra språkval. Det är alltså inte ett krav att läsa exempelvis franska, spanska eller tyska, men eleverna har undervisning inom språkvalets ramar.